söndag 11 september 2011

Utan bifall

I veckan som gick fick jag beslutet från Tingsrätten om min överklagan av avslaget på skuldsaneringsansökan.

Vilken evinnerlig tid allt tar.

Avslaget kom i november, överklagan inom tre veckor. Och för några dagar sen så kom beskedet om att min överklagan lämnas utan bifall av Tingsrätten.

De hade gjort en mycket ingående översyn av ärendet, jag ska läsa allt noga innan jag skickar in nästa överklagande till nästa instans. Det känns lite onödigt egentligen för jag fattar att jag inte kommer att få något annat besked ändå. Jag ser själv mina överklagningar som en protest mot hela systemet. En liten siffra i någon liten kant på ett statistikpapper kommer jag på sin höjd att bli. Men då får det väl bli så då.

Jag ÄR INTE NÖJD MED BESLUTET så därför överklagar jag. Basta.

Det är otroligt många år sen, 15 för att vara lite mer precis, jag hade en fast anställning och hade en planerad inkomst för lång tid framöver så att tro att det ska bli så nu efter alla år av sjukdomar, test av olika arbeten, misslyckanden etc är rent löjeväckande.

Men, men, i teorin är för all del allt möjligt. Det är möjligt att jag vinner OS också i någon käck liten gren framöver. Ja, alltså i teorin förstås.

Beskeden från alla förståsigpåare under dessa månaders väntan har varit att så länge beslutet om skuldsanering inte har vunnit laga kraft så har jag ju inte skuldsanering. Helt okej, säger sig självt. Men... ingen verkar veta vad jag har för tillstånd under tiden som överklagan pågår. Vad heter det då? Själv misstänker jag att det kallas för inledande skuldsanering men det håller ingen med mig om.

* CSN avvaktar vidare åtgärder pga att jag har inledande skuldsanering.
* Kronofogden har inte försökt utmäta inkomster under den här tiden - den ska nämligen komma igång inom några veckor i normalfallet efter avslag av skusan.
* Inkassobolagen har inte skickat ett enda brev under tiden från att jag fick inledande till dags datum.
* Jag fick behålla mina skattepengar! :)


Förra sommaren lärde jag mig att medan man har inledande skuldsanering får man inte gynna enskilda borgenärer. Låter förståndigt.

Eftersom ingen vet vad man har medan man överklagar så har jag gynnat en enskild borgenär helt nyligen. Förstod inte att jag kanske fortfarande hade inledande skusan.

Den enskilde borgenären stod emellan mig och en liten chans att kunna få ny bostad då de som enda inkassobolag låg kvar och väntade ihärdigt hos fogden. Jag har för stor och för dyr lägenhet i förhållande till kommunens normer för försörjningsstöd nämligen. Och jag är för sjuk för att orka ha en pågående jakt på bostad månad efter månad. Och jag behöver bo mer centralt framöver, det är dyrt med bensin och vem vet hur länge bilen fungerar?

Jag tog alltså en chansning och lade ett förslag till ackord. Fick ett motbud som jag accepterade. Fortfarande inom ramen för skatteåterbäringen. Den skulle ju ändå utmätas för jag har ju inte inledande skuldsanering och skulle inte få se röken av någon återbäring. Det vore rätt surt om pengarna bara försvann in i dimman av inkassoräntor utan att göra någon som helst nytta... här skapade jag mig i alla fall en liten chans till att pengarna gjorde någon nytta.

Och nytta gjorde de! Den skulden är puts väck nu! Härligt!

Det är så skönt för det var den allra första hemska skulden som gick till kronofogden då för så otroligt många år sen! En symbolisk seger för mig. En del skulder återstår, CSN-berget växer vidare hej vilt vilket är extra surt då jag verkligen kämpat för att i flera år inte behöva komma efter med årsbeloppen.... det gick tills fogden påbörjade utmätning förra våren.

Alltså skapar fogden fler skuldsatta istället för att underlätta och stå på vår sida till att bli medlemmar i klubben för enskilda att bli skuldfria på sikt. Kul för inkassobolagen att staten jobbar gratis åt dem som är privata och vinstdrivande bolag. Systemet är verkligen ruttet. Men det vet vi ju redan sen många år. Snacka om att kapitalet talar - det ligger ingen ekonomi i för privata företag att låta skuldsatta bli skuldfria inte. Att staten skulle spara miljarder på det vet vi redan men där saknas vilja till åtgärd. Märkligt nog. Jag tror kapitalets makt är större än statens vilja att spara pengar på sikt.

Men symboliskt var det otroligt skönt att just denna skuld slipper hänga med mig längre. Att jag i efterhand insett att jag troligen gjort något dumt med tanke på att jag kanske har inledande skuldsanering... ja... Det visste jag ju inte då. Och ingen annan heller. :-/

Under veckan som kommer ska jag dessutom överklaga ett beslut från Fk om handikappersättning och ett beslut om sjukersättning.

Därutöver måste jag söka pengar från flera fonder till hjälpmedel som mitt landsting inte tycker sig att jag ska ha men som jag verkligen behöver. Vården är svinaktigt dyr och den betalar dem, men tji för att få något hjälpmedel som eftervård... näe, det har vi inte råd med. Det beslutet går dock inte att överklaga. Synd.

Jag måste därtill ragga upp några specialistläkare till för en allmänspecialists ord duger inte åt Fk. Hur sjutton kunde Fk få den makten över vården? Jag förstår den specialist i Göteborg som vägrar skriva intyg till Fk sen flera år tillbaka - det är onödigt arbete konstaterar han bara. Förståndig läkare. Intressant i sammanhanget är att Fk ändå tar hans ord på stort allvar, de nöjer sig med utförliga journalanteckningar i utdrag. Tänk om fler läkare vore så kloka.

Man får absolut inte bli sjuk i en förkylning och inte orka ett dugg när man är sjuk och utförsäkrad, det finns det inte tid till. Men det händer ändå lite då och då. Usch och tvi. Lägg därtill familjeliv, besök och kontakt med socialtjänsten för överlevnad, kontakter med AF för att leta efter den mikroskopiska chans till arbetsförmåga som FK anser sig ha sett i mina papper....

Nej, fy. Så tragiskt livet låter.

Tur en är född glad och har lärt sig se till det positiva i livet. Annars hade jag aldrig stått ut.

God höst på dig!

6 kommentarer:

  1. Härligt att se att du inte ger upp och lägger dig i en depression som så många andra gör i det läget. Stridsvilja är ett måste, och du är ett bra föredöme för andra som har samma problem. Fortsätt berätta hur det går!

    SvaraRadera
  2. Tack Mannan, dina ord värmer! :)

    SvaraRadera
  3. kikar in,härligt att hära din "röst" här på nätet,jag följde ju dig och mannan,men sen försvann ni båda.

    SvaraRadera
  4. Tack Lung och Harmoni!
    Ibland går luften ur en lite grand och i mitt fall har jag varit för sjuk för att orka allt jag velat göra och då stryker bloggen på foten. Tyvärr. Det är synd, jag önskar att det alltid skulle gå att hålla full fart framåt men det är inte verkligheten, en får göra så gott en kan helt enkelt!
    Ibland måste man också ta en paus och bara få ägna sig åt positiva saker, jag känner mig rätt gnällig när jag har åsikter kring fogden och inkassobolag, f-kassan etc etc. :)
    Ha det gott, glad att du peppar genom kommentar, det betyder mycket!

    SvaraRadera
  5. Ge inte upp. Hett tips, när du skriver en ansökan om skuldsanering kopiera hela materielet, vänta på beslut från KFM, läs beslutet, kopiera kopian och skicka in igen (om du får avslag). Från beslutet kan du utläsa om det finns något du kan ändra på, kan du inte ändra på något så skicka in en likadan ansökan igen.
    Så håller du på tills du dör eller får en ansökan beviljad. Att överklaga spelar ingen roll, i 99 fall av hundra går domstolsmyndigheten på den första myndighetens linje. Där förlorar du bara energi.

    På´t igen. om inte annat så vet du att du dels drar ner statistiken för KFM, (du vet antalet ansökningar/beviljanden) dels så får du tillfredsställelsen av att uppta ngn tjänstemans tid. Och det kostar mycket lite i energi.

    Sen hoppas jag du kan njuta av det underbara vädret vi har den här hösten. Mitt i allt upprört. :)

    Ha det bäst!

    //Ulrika

    SvaraRadera

Tack för att du tar dig tid att lämna ett avtryck från ditt besök - det uppmuntrar att kämpa vidare en stund till.