Japp, här är jag igen!
Tystnad är aldrig bra som jag skrev om i förra inlägget men är det något sittande regering lyckats med är det faktiskt att riktigt knuffa ner mig till fotknölarna genom sin åtstramande politik. Att för första gången i livet inte vara självförsörjande är knäckande och jag lovar - ingen människa blir friskare av det. Näpp. Så det så. Hoppas idiotin med att utförsäkra folk från sjukförsäkringen går till historien som den dummaste och mest kostsamma sociala åtgärd som någonsin utförts i svenska samhället.
Jag kan inte se någon fördel med att stjälpa folk så de blir ännu sjukare, den ekvationen funkar helt enkelt inte hur man än försöker lösa den.
Uppenbarligen klarar inte ens Försäkringskassans anställda att begripa det. En handläggare jag pratat med visste inte att man inte kan ha sjukpenning medan man är utförsäkrad....... Say no more.
Nu har regeringen hittat på ett nytt bidrag för utförsäkrade. Alla skulle ju kunna jobba och försörja sig och betala skatt istället för att leva på bidrag. Mer bidrag än så här som jag nu kommer att få har jag aldrig haft. Den enorma fördelen är att jag månatligen slipper begära pengar för varje räkning för livsuppehållande funktioner så som el och uppehälle alltså. Jag slipper lämna in kontoutdrag som visar alla in- och utgifter och slipper försöka förstå mig på att regelverket ändras för varje gång jag ställer samma fråga. Nu har jag ändå den enorma fördelen att ha arbetat inom socialtjänsten. OM det nu kan räknas som fördel. Jag betvivlar efter de senaste åtta månaderna.
Det nya bidraget heter Boendetillägg. Det är till för oss som tidigare haft sjukersättning, blivit utförsäkrade, är det osv. Det gör att kommunerna slipper oss många av oss inom socialtjänsten. I alla fall inom försörjningsstödet. Tanken är att vi ska återfå chansen att bli självförsörjande. Oavsett om man har en bostad eller ej kan man lyfta detta bidrag och så långt är allt gott och väl.
Men jag kan ändå inte förstå varför jag ska få ett skattefritt bidrag istället för att få samma pengar som beskattningsbar inkomst. Jag kommer att få mindre pengar än innan utförsäkringen men mer än med försörjningsstöd. För andra kanske det blir annat resultat. Jag tillhör de lyckliga som i alla fall har en inkomst och inte är nollklassad som det så fint heter.
Tänker man några steg längre fram kan man ju förstå att den gruppen kommer få enormt låga inkomster som ålderspensionärer vid 65 års ålder... eller 75 eller vad det nu än kommer att bli. Med andra ord dömd till att leva på mer bidrag än någonsin tidigare.
Överlag saknas begreppet helhetssyn i samhället idag. Ingen verkar vilja se till helheten kring individen och dennes situation. Som gammal social omsorgare kan jag bara konstatera att utbildningen jag gick på 80-talet egentligen är mer aktuell än någonsin. Vårt fokus var just att se till helheten för individen medan andra samhällsfunktioner tog hand om den lilla delen av människan de hade hand om.
Inte undra på man känner sig ensam om det tänket. Finns det ens någon politiker med social omsorg som bakgrund??? Vi kanske alla gått i däck för länge sen av att gång på gång se idiotin i politiska beslut?
Hur som haver, hur idiotiskt jag än kan tycka att dessa nya reformer än är så kommer jag slippa uppta en handläggares tid inom försörjningsstöd hädanefter i alla fall och det är nog både hon och jag tacksamma för. Och kommunens ekonomi måste genom ett trollslag bli bättre. För jag har varit långt från ensam om detta. Vi är bara tysta. Inte ensamma.
Och för att rapportera om skuldsaneringsfrågan så är jag på gång att ansöka om en ny sådan. Skulderna har minskat faktiskt så chansen att få den beviljad är väl inte så stor. Men har bra läkarintyg, har en årsinkomst under 100 000 och urgamla skulder. Tvivlar på att det räcker för även den delen av samhället saknar helhetssyn. Denna gång har jag till skillnad mot förra omgången stöd av en kommunal skuldrådgivare och vilken skillnad.... hon gör mitt jobb!!! Otroligt skönt! Vilket stöd! Nu är det aldrig lika jobbigt att söka en andra gång som den första, i alla fall inte i mitt fall men ändå....
Förutom detta har jag ett par pågående ärenden som ligger hos Förvaltningsrätten. Tänk om det funnes en kommunalanställd tjänsteman som hjälpte mig med dessa överklaganden också så som skuldrådgivaren gör... Försäkringskassan har hela avdelningar med jurister och advokater, jag är alldeles ensam. Nog för jag kan läsa utantill och skriva in de uppgifter de behöver men hallå..... det handlar om resten av mitt liv det här och jag upplever mig vara helt rättslös.
Det kom papper från förvaltningsrätten häromdagen och och för tredje gången innehöll det ny information från Försäkringskassan. För första gången stod det klart och tydligt vad mina handlingar ska styrkas med, tidigare har det varit luddiga omskrivningar och jag har gjort så gott jag kunnat. Nu fick jag veta att jag ska styrka mina krav med intyg om det, det, det och det. Det har jag inte gjort så de avslår min ansökan om det och det. Jaha. Och varför i hela fridens da'r säger inte den handläggaren det till mig direkt när jag ansöker??????????????
Nä tvi vale. Det finns ingen lag som förbjuder mig att söka igen för tvivlar på att tre olika läkare hinner få fram de uppgifter som krävs för att ordna till luckorna som finns i mina papper men.... VAD KOSTAR INTE DETTA SAMHÄLLET????
Åter igen. Bristen på helhetssyn är uppenbar.
Med risk för att bli galen på livssituationen så kämpar jag vidare.
Över alla under har jag i alla fall lyckats få ny bostad. Helt fantastiskt. Ska flytta in till en hyresvärd som har ordning och reda och bostäder man slipper bli sjuk av, där renoveringar sker när så är nödvändigt osv osv. Det ska bli så skönt.
Hur jag ska ha råd och möjlighet att ro detta projekt i land vet jag inte. Men igår kom i alla fall beslutet om det nya boendetillägget från Försäkringskassan. Jag är återigen självförsörjande. Tack för det.
Tur jag har vett om att vara tacksam för det goda som sker och ha fokus på det.
torsdag 16 februari 2012
torsdag 29 december 2011
Tystnad
Det absolut dummaste man kan göra är egentligen att tystna.
Våra röster behövs. Och vi måste fortsätta tro på att vi gör skillnad. Någon gång. Absolut. Nettan har gjort en fin sammanställning i sin blogg, läs här: http://lantligalivet.blogspot.com/2011/12/de-finns-de.html
De senaste två månaderna har varit ganska kämpiga - tycker livet har varit kämpigt länge faktiskt. Den energi jag ska lägga på att må bättre och få en bra vardag lägger jag på tankar kring försörjning, diverse beslut som måste överklagas före ett visst datum... osv. Jag VET att älta och oja i sig inte gör någon nytta utan att det bara stjäl energi men ändå... det ligger över en medan det pågår som en gigantisk energitjuv.
Jag har många allergier och däribland emot många mediciner, har svårt med tillsatsämnen och kemiskt framställda preparat. Naturliga kosttillskott och mediciner ingår inte i högkostnadsskyddet tyvärr. Sedan många år kämpar jag mot dåligt blodvärde och numera också dålig blodstatus. En sådan enkel sak som att inte få beviljat merkostnader hos socialtjänsten för stöttande medel på hälsokost för detta gör mig vansinnigt trött. I flerdubbel bemärkelse alltså. För någon månad sen fick jag av ekonomiska skäl för mig att pröva ett receptbelagt medel i alla fall och det gick åt skogen. Först förstod jag inte varför jag blev så deppig utan tänkte att det är väl livet... ville inte vara med längre på ett konstigt sätt. När metallsmaken i munnen kom insåg jag att det var järnmedicinen! Kvickt in på fass.se och läsa om biverkningar och jackpot - det var medicinen som gjorde mig illa ännu en gång. Därtill visade sen proverna att kroppen inte kunnat ta upp det som var bra med medicinen så experimentet var ännu en gång helt i onödan. Och jag är fortsatt trött med taskig blodstatus. Nästa experiment är injektioner som är svindyra, måste komma ihåg att hämta ut dem innan årsskiftet för sen höjs egenavgiften på medicinerna med 400.- Var sjutton är det tänkt att man ska ta de pengarna ifrån??? Det skulle vara toppen om detta experiment lyckas så håll tummarna för mig.
Jag håller på med överklagan kring handikappersättningen som ska vara inne snart, därefter väntar detsamma med sjukersättningen. Och därtill socialtjänstens försörjningsstöd kring merkostnader som bara är nödvändigt att strida för så långt det går.
Min lungkapacitet har blivit bättre sen jag fick lite fondpengar till en inhalationsapparat minsann!!! Inte illa alls! Gissa om jag blev glad!!! Jag kan numera inhalera mediciner som jag inte bara tål - jag blir både mer lätt-andad och lite piggare av det, trevlig bieffekt kan man väl säga!?! :) Jag slipper värken i lungorna, får mindre värk i nacke och rygg... mycket trevligt! Tyvärr har jag inte råd med medicinerna, de kostar ca 400.- i månaden men vad gör man??? Jag kunde blåsa ut stearinljusen med kraft och utan lång kamp denna jul så gissa om jag var jublande glad!!! Övriga mediciner kostar redan som det är 500.- per månad och så förstås apotekets eviga 160.- som nu i januari alltså ökar.... skitskoj. Näe... inte alls.
När det gäller skuldsaneringen inväntar jag fortfarande besked från högsta instans. Nog för att det är mer effektivt att söka om och söka om och söka om och det ska jag strax göra det också.
Till jul fick vi stöd från Frälsningsarmén, en matkasse. Vilken hjälp! Jag har i alla år lagt pengar i deras kokande gryta och i år fick jag stå på andra sidan grytan så att säga. Så ser du en insamlingsbössa och kan avvara en slant så lägg den där. Pengar kommer faktiskt fram dit de behövs. Hur gott det än var att få stöd så var det otroligt ledsamt och ska på inget sätt glorifieras. Det är en oerhörd tragedi att det behövs i vårt land över huvudtaget. Att det därtill i vår lilla stad finns så många människor som behöver denna hjälp är helt otroligt illa för det speglar ändå hur det är på många andra ställen också.
Så ja... inte undra på jag inte har så stor lust att blogga - det är inte direkt roliga saker att skriva om. Men å andra sidan är egentligen tystnaden värre.
God fortsättning på dig och Gott Nytt År och jag hoppas för allas vår skull att 2012 blir mycket bättre än det år vi nu avslutar.
Våra röster behövs. Och vi måste fortsätta tro på att vi gör skillnad. Någon gång. Absolut. Nettan har gjort en fin sammanställning i sin blogg, läs här: http://lantligalivet.blogspot.com/2011/12/de-finns-de.html
De senaste två månaderna har varit ganska kämpiga - tycker livet har varit kämpigt länge faktiskt. Den energi jag ska lägga på att må bättre och få en bra vardag lägger jag på tankar kring försörjning, diverse beslut som måste överklagas före ett visst datum... osv. Jag VET att älta och oja i sig inte gör någon nytta utan att det bara stjäl energi men ändå... det ligger över en medan det pågår som en gigantisk energitjuv.
Jag har många allergier och däribland emot många mediciner, har svårt med tillsatsämnen och kemiskt framställda preparat. Naturliga kosttillskott och mediciner ingår inte i högkostnadsskyddet tyvärr. Sedan många år kämpar jag mot dåligt blodvärde och numera också dålig blodstatus. En sådan enkel sak som att inte få beviljat merkostnader hos socialtjänsten för stöttande medel på hälsokost för detta gör mig vansinnigt trött. I flerdubbel bemärkelse alltså. För någon månad sen fick jag av ekonomiska skäl för mig att pröva ett receptbelagt medel i alla fall och det gick åt skogen. Först förstod jag inte varför jag blev så deppig utan tänkte att det är väl livet... ville inte vara med längre på ett konstigt sätt. När metallsmaken i munnen kom insåg jag att det var järnmedicinen! Kvickt in på fass.se och läsa om biverkningar och jackpot - det var medicinen som gjorde mig illa ännu en gång. Därtill visade sen proverna att kroppen inte kunnat ta upp det som var bra med medicinen så experimentet var ännu en gång helt i onödan. Och jag är fortsatt trött med taskig blodstatus. Nästa experiment är injektioner som är svindyra, måste komma ihåg att hämta ut dem innan årsskiftet för sen höjs egenavgiften på medicinerna med 400.- Var sjutton är det tänkt att man ska ta de pengarna ifrån??? Det skulle vara toppen om detta experiment lyckas så håll tummarna för mig.
Jag håller på med överklagan kring handikappersättningen som ska vara inne snart, därefter väntar detsamma med sjukersättningen. Och därtill socialtjänstens försörjningsstöd kring merkostnader som bara är nödvändigt att strida för så långt det går.
Min lungkapacitet har blivit bättre sen jag fick lite fondpengar till en inhalationsapparat minsann!!! Inte illa alls! Gissa om jag blev glad!!! Jag kan numera inhalera mediciner som jag inte bara tål - jag blir både mer lätt-andad och lite piggare av det, trevlig bieffekt kan man väl säga!?! :) Jag slipper värken i lungorna, får mindre värk i nacke och rygg... mycket trevligt! Tyvärr har jag inte råd med medicinerna, de kostar ca 400.- i månaden men vad gör man??? Jag kunde blåsa ut stearinljusen med kraft och utan lång kamp denna jul så gissa om jag var jublande glad!!! Övriga mediciner kostar redan som det är 500.- per månad och så förstås apotekets eviga 160.- som nu i januari alltså ökar.... skitskoj. Näe... inte alls.
När det gäller skuldsaneringen inväntar jag fortfarande besked från högsta instans. Nog för att det är mer effektivt att söka om och söka om och söka om och det ska jag strax göra det också.
Till jul fick vi stöd från Frälsningsarmén, en matkasse. Vilken hjälp! Jag har i alla år lagt pengar i deras kokande gryta och i år fick jag stå på andra sidan grytan så att säga. Så ser du en insamlingsbössa och kan avvara en slant så lägg den där. Pengar kommer faktiskt fram dit de behövs. Hur gott det än var att få stöd så var det otroligt ledsamt och ska på inget sätt glorifieras. Det är en oerhörd tragedi att det behövs i vårt land över huvudtaget. Att det därtill i vår lilla stad finns så många människor som behöver denna hjälp är helt otroligt illa för det speglar ändå hur det är på många andra ställen också.
Så ja... inte undra på jag inte har så stor lust att blogga - det är inte direkt roliga saker att skriva om. Men å andra sidan är egentligen tystnaden värre.
God fortsättning på dig och Gott Nytt År och jag hoppas för allas vår skull att 2012 blir mycket bättre än det år vi nu avslutar.
tisdag 25 oktober 2011
Hovrätt m.m.
Hej alla! Tack för alla hejarop och peppningar - de värmer verkligen!
Idag blev jag tvungen att återvända till sjukförsäkringen efter snart 4 månad som utförsäkrad och sen inskriven i något program på Arbetsförmedlingen. Man måste klara av att jobba 10 tim för att få anställning med stöd och innan dess ska man arbetsträna... min arbetsträning gick inte bra i våras och idag konstaterades det att de mikroskopiska chanserna till yrkesverksamt liv som Försäkringskassan tycker sig se, ser inte Arbetsförmedlingen. Och även om den skulle finnas räcker det mikroskopiska teoretiska tänket inte till för den praktiska delen av livet som landar på minst 10 timmar. Jaha, då vet vi det då.
Hovrätten beviljade mig inte prövningstillstånd för överklagan av tingsrättens avslag på skuldsaneringsansökan. Nej, det hade jag inte trott heller. Men jag ska banne mig hela vägen ut visa att jag inte är nöjd med beslutet - alltså överklagar jag även detta beslut. Kostar inte speciellt mycket energi i jämförelse med ansökningsperioden sommaren 2010. Bra bonus i sammanhanget är att skulderna krymper för varje steg, undantaget CSN såklart - som vanligt. Märklig paradox eller bieffekt eller vad man kan kalla det. Men skuldfri - nej. Det går inte att bli. Är fortsatt livstids dömd, bara att inse.
Nyligen klev jag av världen en liten stund och fick ta hand om mig själv på heltid, ägna mig åt terapier och behandlingar. Inga möten eller papper så långt ögat nådde.... nåja, nästan... Fick lite papper eftersänt efter någon vecka ;) Är så glad och tacksam att få stöd och hjälp - har varit inlagd på sjukhus. God vegmat, fantastiska mediciner och helt teknikbefriad - det är livet det! :-D
Men nu är jag hemma i vardagen och möten, sjukgymnastik etc lallar på som vanligt. Blir helt slut av att tänka på det bara. Har fått träffa en ny specialist som gillar att kämpa med och mot F-kassan så det blir intressant att se hur det går framöver. Men ack så lång process det är det också. Nåja, ett steg i taget så får vi se vart det landar.
Har bestämt mig för en ny karriär nu när Af inte kunde hitta någon och Fk troligen snart ändrar inriktning vad det gäller utredningar igen - det brukar de liksom göra enligt min erfarenhet. Jag ska bli fondjägare. Global Grant ska bli min bästa vän och hej vad papper och ansökningar som ska in och ut och fram och tillbaka och oj vad jag ser fram emot att pengarna ska trilla in i överflöd. Yeah! Försörjningsstödet får nämligen inte räkna fondmedel som inkomst = bäst av allt. :)
Åter igen - tack för att just du läser och följer mina vedermödor. Och för att du skriver en rad då och då, det uppskattar jag.
Med ljus och kärlek till dig, på återhörande!
Idag blev jag tvungen att återvända till sjukförsäkringen efter snart 4 månad som utförsäkrad och sen inskriven i något program på Arbetsförmedlingen. Man måste klara av att jobba 10 tim för att få anställning med stöd och innan dess ska man arbetsträna... min arbetsträning gick inte bra i våras och idag konstaterades det att de mikroskopiska chanserna till yrkesverksamt liv som Försäkringskassan tycker sig se, ser inte Arbetsförmedlingen. Och även om den skulle finnas räcker det mikroskopiska teoretiska tänket inte till för den praktiska delen av livet som landar på minst 10 timmar. Jaha, då vet vi det då.
Hovrätten beviljade mig inte prövningstillstånd för överklagan av tingsrättens avslag på skuldsaneringsansökan. Nej, det hade jag inte trott heller. Men jag ska banne mig hela vägen ut visa att jag inte är nöjd med beslutet - alltså överklagar jag även detta beslut. Kostar inte speciellt mycket energi i jämförelse med ansökningsperioden sommaren 2010. Bra bonus i sammanhanget är att skulderna krymper för varje steg, undantaget CSN såklart - som vanligt. Märklig paradox eller bieffekt eller vad man kan kalla det. Men skuldfri - nej. Det går inte att bli. Är fortsatt livstids dömd, bara att inse.
Nyligen klev jag av världen en liten stund och fick ta hand om mig själv på heltid, ägna mig åt terapier och behandlingar. Inga möten eller papper så långt ögat nådde.... nåja, nästan... Fick lite papper eftersänt efter någon vecka ;) Är så glad och tacksam att få stöd och hjälp - har varit inlagd på sjukhus. God vegmat, fantastiska mediciner och helt teknikbefriad - det är livet det! :-D
Men nu är jag hemma i vardagen och möten, sjukgymnastik etc lallar på som vanligt. Blir helt slut av att tänka på det bara. Har fått träffa en ny specialist som gillar att kämpa med och mot F-kassan så det blir intressant att se hur det går framöver. Men ack så lång process det är det också. Nåja, ett steg i taget så får vi se vart det landar.
Har bestämt mig för en ny karriär nu när Af inte kunde hitta någon och Fk troligen snart ändrar inriktning vad det gäller utredningar igen - det brukar de liksom göra enligt min erfarenhet. Jag ska bli fondjägare. Global Grant ska bli min bästa vän och hej vad papper och ansökningar som ska in och ut och fram och tillbaka och oj vad jag ser fram emot att pengarna ska trilla in i överflöd. Yeah! Försörjningsstödet får nämligen inte räkna fondmedel som inkomst = bäst av allt. :)
Åter igen - tack för att just du läser och följer mina vedermödor. Och för att du skriver en rad då och då, det uppskattar jag.
Med ljus och kärlek till dig, på återhörande!
söndag 11 september 2011
Utan bifall
I veckan som gick fick jag beslutet från Tingsrätten om min överklagan av avslaget på skuldsaneringsansökan.
Vilken evinnerlig tid allt tar.
Avslaget kom i november, överklagan inom tre veckor. Och för några dagar sen så kom beskedet om att min överklagan lämnas utan bifall av Tingsrätten.
De hade gjort en mycket ingående översyn av ärendet, jag ska läsa allt noga innan jag skickar in nästa överklagande till nästa instans. Det känns lite onödigt egentligen för jag fattar att jag inte kommer att få något annat besked ändå. Jag ser själv mina överklagningar som en protest mot hela systemet. En liten siffra i någon liten kant på ett statistikpapper kommer jag på sin höjd att bli. Men då får det väl bli så då.
Jag ÄR INTE NÖJD MED BESLUTET så därför överklagar jag. Basta.
Det är otroligt många år sen, 15 för att vara lite mer precis, jag hade en fast anställning och hade en planerad inkomst för lång tid framöver så att tro att det ska bli så nu efter alla år av sjukdomar, test av olika arbeten, misslyckanden etc är rent löjeväckande.
Men, men, i teorin är för all del allt möjligt. Det är möjligt att jag vinner OS också i någon käck liten gren framöver. Ja, alltså i teorin förstås.
Beskeden från alla förståsigpåare under dessa månaders väntan har varit att så länge beslutet om skuldsanering inte har vunnit laga kraft så har jag ju inte skuldsanering. Helt okej, säger sig självt. Men... ingen verkar veta vad jag har för tillstånd under tiden som överklagan pågår. Vad heter det då? Själv misstänker jag att det kallas för inledande skuldsanering men det håller ingen med mig om.
* CSN avvaktar vidare åtgärder pga att jag har inledande skuldsanering.
* Kronofogden har inte försökt utmäta inkomster under den här tiden - den ska nämligen komma igång inom några veckor i normalfallet efter avslag av skusan.
* Inkassobolagen har inte skickat ett enda brev under tiden från att jag fick inledande till dags datum.
* Jag fick behålla mina skattepengar! :)
Förra sommaren lärde jag mig att medan man har inledande skuldsanering får man inte gynna enskilda borgenärer. Låter förståndigt.
Eftersom ingen vet vad man har medan man överklagar så har jag gynnat en enskild borgenär helt nyligen. Förstod inte att jag kanske fortfarande hade inledande skusan.
Den enskilde borgenären stod emellan mig och en liten chans att kunna få ny bostad då de som enda inkassobolag låg kvar och väntade ihärdigt hos fogden. Jag har för stor och för dyr lägenhet i förhållande till kommunens normer för försörjningsstöd nämligen. Och jag är för sjuk för att orka ha en pågående jakt på bostad månad efter månad. Och jag behöver bo mer centralt framöver, det är dyrt med bensin och vem vet hur länge bilen fungerar?
Jag tog alltså en chansning och lade ett förslag till ackord. Fick ett motbud som jag accepterade. Fortfarande inom ramen för skatteåterbäringen. Den skulle ju ändå utmätas för jag har ju inte inledande skuldsanering och skulle inte få se röken av någon återbäring. Det vore rätt surt om pengarna bara försvann in i dimman av inkassoräntor utan att göra någon som helst nytta... här skapade jag mig i alla fall en liten chans till att pengarna gjorde någon nytta.
Och nytta gjorde de! Den skulden är puts väck nu! Härligt!
Det är så skönt för det var den allra första hemska skulden som gick till kronofogden då för så otroligt många år sen! En symbolisk seger för mig. En del skulder återstår, CSN-berget växer vidare hej vilt vilket är extra surt då jag verkligen kämpat för att i flera år inte behöva komma efter med årsbeloppen.... det gick tills fogden påbörjade utmätning förra våren.
Alltså skapar fogden fler skuldsatta istället för att underlätta och stå på vår sida till att bli medlemmar i klubben för enskilda att bli skuldfria på sikt. Kul för inkassobolagen att staten jobbar gratis åt dem som är privata och vinstdrivande bolag. Systemet är verkligen ruttet. Men det vet vi ju redan sen många år. Snacka om att kapitalet talar - det ligger ingen ekonomi i för privata företag att låta skuldsatta bli skuldfria inte. Att staten skulle spara miljarder på det vet vi redan men där saknas vilja till åtgärd. Märkligt nog. Jag tror kapitalets makt är större än statens vilja att spara pengar på sikt.
Men symboliskt var det otroligt skönt att just denna skuld slipper hänga med mig längre. Att jag i efterhand insett att jag troligen gjort något dumt med tanke på att jag kanske har inledande skuldsanering... ja... Det visste jag ju inte då. Och ingen annan heller. :-/
Under veckan som kommer ska jag dessutom överklaga ett beslut från Fk om handikappersättning och ett beslut om sjukersättning.
Därutöver måste jag söka pengar från flera fonder till hjälpmedel som mitt landsting inte tycker sig att jag ska ha men som jag verkligen behöver. Vården är svinaktigt dyr och den betalar dem, men tji för att få något hjälpmedel som eftervård... näe, det har vi inte råd med. Det beslutet går dock inte att överklaga. Synd.
Jag måste därtill ragga upp några specialistläkare till för en allmänspecialists ord duger inte åt Fk. Hur sjutton kunde Fk få den makten över vården? Jag förstår den specialist i Göteborg som vägrar skriva intyg till Fk sen flera år tillbaka - det är onödigt arbete konstaterar han bara. Förståndig läkare. Intressant i sammanhanget är att Fk ändå tar hans ord på stort allvar, de nöjer sig med utförliga journalanteckningar i utdrag. Tänk om fler läkare vore så kloka.
Man får absolut inte bli sjuk i en förkylning och inte orka ett dugg när man är sjuk och utförsäkrad, det finns det inte tid till. Men det händer ändå lite då och då. Usch och tvi. Lägg därtill familjeliv, besök och kontakt med socialtjänsten för överlevnad, kontakter med AF för att leta efter den mikroskopiska chans till arbetsförmåga som FK anser sig ha sett i mina papper....
Nej, fy. Så tragiskt livet låter.
Tur en är född glad och har lärt sig se till det positiva i livet. Annars hade jag aldrig stått ut.
God höst på dig!
Vilken evinnerlig tid allt tar.
Avslaget kom i november, överklagan inom tre veckor. Och för några dagar sen så kom beskedet om att min överklagan lämnas utan bifall av Tingsrätten.
De hade gjort en mycket ingående översyn av ärendet, jag ska läsa allt noga innan jag skickar in nästa överklagande till nästa instans. Det känns lite onödigt egentligen för jag fattar att jag inte kommer att få något annat besked ändå. Jag ser själv mina överklagningar som en protest mot hela systemet. En liten siffra i någon liten kant på ett statistikpapper kommer jag på sin höjd att bli. Men då får det väl bli så då.
Jag ÄR INTE NÖJD MED BESLUTET så därför överklagar jag. Basta.
Det är otroligt många år sen, 15 för att vara lite mer precis, jag hade en fast anställning och hade en planerad inkomst för lång tid framöver så att tro att det ska bli så nu efter alla år av sjukdomar, test av olika arbeten, misslyckanden etc är rent löjeväckande.
Men, men, i teorin är för all del allt möjligt. Det är möjligt att jag vinner OS också i någon käck liten gren framöver. Ja, alltså i teorin förstås.
Beskeden från alla förståsigpåare under dessa månaders väntan har varit att så länge beslutet om skuldsanering inte har vunnit laga kraft så har jag ju inte skuldsanering. Helt okej, säger sig självt. Men... ingen verkar veta vad jag har för tillstånd under tiden som överklagan pågår. Vad heter det då? Själv misstänker jag att det kallas för inledande skuldsanering men det håller ingen med mig om.
* CSN avvaktar vidare åtgärder pga att jag har inledande skuldsanering.
* Kronofogden har inte försökt utmäta inkomster under den här tiden - den ska nämligen komma igång inom några veckor i normalfallet efter avslag av skusan.
* Inkassobolagen har inte skickat ett enda brev under tiden från att jag fick inledande till dags datum.
* Jag fick behålla mina skattepengar! :)
Förra sommaren lärde jag mig att medan man har inledande skuldsanering får man inte gynna enskilda borgenärer. Låter förståndigt.
Eftersom ingen vet vad man har medan man överklagar så har jag gynnat en enskild borgenär helt nyligen. Förstod inte att jag kanske fortfarande hade inledande skusan.
Den enskilde borgenären stod emellan mig och en liten chans att kunna få ny bostad då de som enda inkassobolag låg kvar och väntade ihärdigt hos fogden. Jag har för stor och för dyr lägenhet i förhållande till kommunens normer för försörjningsstöd nämligen. Och jag är för sjuk för att orka ha en pågående jakt på bostad månad efter månad. Och jag behöver bo mer centralt framöver, det är dyrt med bensin och vem vet hur länge bilen fungerar?
Jag tog alltså en chansning och lade ett förslag till ackord. Fick ett motbud som jag accepterade. Fortfarande inom ramen för skatteåterbäringen. Den skulle ju ändå utmätas för jag har ju inte inledande skuldsanering och skulle inte få se röken av någon återbäring. Det vore rätt surt om pengarna bara försvann in i dimman av inkassoräntor utan att göra någon som helst nytta... här skapade jag mig i alla fall en liten chans till att pengarna gjorde någon nytta.
Och nytta gjorde de! Den skulden är puts väck nu! Härligt!
Det är så skönt för det var den allra första hemska skulden som gick till kronofogden då för så otroligt många år sen! En symbolisk seger för mig. En del skulder återstår, CSN-berget växer vidare hej vilt vilket är extra surt då jag verkligen kämpat för att i flera år inte behöva komma efter med årsbeloppen.... det gick tills fogden påbörjade utmätning förra våren.
Alltså skapar fogden fler skuldsatta istället för att underlätta och stå på vår sida till att bli medlemmar i klubben för enskilda att bli skuldfria på sikt. Kul för inkassobolagen att staten jobbar gratis åt dem som är privata och vinstdrivande bolag. Systemet är verkligen ruttet. Men det vet vi ju redan sen många år. Snacka om att kapitalet talar - det ligger ingen ekonomi i för privata företag att låta skuldsatta bli skuldfria inte. Att staten skulle spara miljarder på det vet vi redan men där saknas vilja till åtgärd. Märkligt nog. Jag tror kapitalets makt är större än statens vilja att spara pengar på sikt.
Men symboliskt var det otroligt skönt att just denna skuld slipper hänga med mig längre. Att jag i efterhand insett att jag troligen gjort något dumt med tanke på att jag kanske har inledande skuldsanering... ja... Det visste jag ju inte då. Och ingen annan heller. :-/
Under veckan som kommer ska jag dessutom överklaga ett beslut från Fk om handikappersättning och ett beslut om sjukersättning.
Därutöver måste jag söka pengar från flera fonder till hjälpmedel som mitt landsting inte tycker sig att jag ska ha men som jag verkligen behöver. Vården är svinaktigt dyr och den betalar dem, men tji för att få något hjälpmedel som eftervård... näe, det har vi inte råd med. Det beslutet går dock inte att överklaga. Synd.
Jag måste därtill ragga upp några specialistläkare till för en allmänspecialists ord duger inte åt Fk. Hur sjutton kunde Fk få den makten över vården? Jag förstår den specialist i Göteborg som vägrar skriva intyg till Fk sen flera år tillbaka - det är onödigt arbete konstaterar han bara. Förståndig läkare. Intressant i sammanhanget är att Fk ändå tar hans ord på stort allvar, de nöjer sig med utförliga journalanteckningar i utdrag. Tänk om fler läkare vore så kloka.
Man får absolut inte bli sjuk i en förkylning och inte orka ett dugg när man är sjuk och utförsäkrad, det finns det inte tid till. Men det händer ändå lite då och då. Usch och tvi. Lägg därtill familjeliv, besök och kontakt med socialtjänsten för överlevnad, kontakter med AF för att leta efter den mikroskopiska chans till arbetsförmåga som FK anser sig ha sett i mina papper....
Nej, fy. Så tragiskt livet låter.
Tur en är född glad och har lärt sig se till det positiva i livet. Annars hade jag aldrig stått ut.
God höst på dig!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)